Lost
Vet inte var jag ska börja.
Krav - I allting jag gör så vill jag alltid göra det så bra som möjligt (kanske jag inte är ensam om). Även om jag lyckas på kanske bästa möjliga sätt, så är jag i stort sett aldrig nöjd. Jag hittar alltid något dåligt i det som kanske egentligen varit bra. Och jag får dom dåliga grejerna att skina igenom och endast ser mina brister och svagheter. Varenda kotte jag känner kan säga att jag gjorde det bra, men det är alltid en speciell person jag vill höra det av. Alltför sällan får jag höra det och tillslut känns det som att vad alla andra säger är bara ordbajs, spelar ingen roll i mina öron mer. Jag väntar bara på att få höra det. Och allt detta ligger och gror inom mig, tillslut kommer jag alltid till en punkt då jag inte vet om jag ska ge upp? Vilket alltid slutar med att jag knyter näven i fickan utan att nån egentligen ser och fortsätter. För nångång kommer jag få höra det. Och inom mig växer nån slags prestationsångest. Allt jag gör måste vara perfekt, annars duger det inte. Ständigt en känsla att jag måste vara bättre än någon annan. För mig känns det som att allt är en stor tävling.
Känner mig helt vilsen i ALLT just nu. (okej, känns inte som jag att skriva ett sånthär inlägg, men måste bara). Allting känns bara helt fel. Vad jag än gör. Allt, allt, allt.. Orkar knappt lyssna när någon pratar, sitter så djupt inne i min egen värld och bara funderar. Stänger av allt som kallas verkligehet och funderar på vart framtiden egentligen bär mig. För just nu känner jag bara att jag är på väg mot en framtid utan några större mål. Vet inte heller vad jag vill. Känns inte som att jag vet vad jag kämpar emot, och vill inte heller gå i någon annans fotspår bara sådär, och genom att gå i någon annans fotspår kommer du aldrig först.
Nu får det räcka.
hejrå
Krav - I allting jag gör så vill jag alltid göra det så bra som möjligt (kanske jag inte är ensam om). Även om jag lyckas på kanske bästa möjliga sätt, så är jag i stort sett aldrig nöjd. Jag hittar alltid något dåligt i det som kanske egentligen varit bra. Och jag får dom dåliga grejerna att skina igenom och endast ser mina brister och svagheter. Varenda kotte jag känner kan säga att jag gjorde det bra, men det är alltid en speciell person jag vill höra det av. Alltför sällan får jag höra det och tillslut känns det som att vad alla andra säger är bara ordbajs, spelar ingen roll i mina öron mer. Jag väntar bara på att få höra det. Och allt detta ligger och gror inom mig, tillslut kommer jag alltid till en punkt då jag inte vet om jag ska ge upp? Vilket alltid slutar med att jag knyter näven i fickan utan att nån egentligen ser och fortsätter. För nångång kommer jag få höra det. Och inom mig växer nån slags prestationsångest. Allt jag gör måste vara perfekt, annars duger det inte. Ständigt en känsla att jag måste vara bättre än någon annan. För mig känns det som att allt är en stor tävling.
Känner mig helt vilsen i ALLT just nu. (okej, känns inte som jag att skriva ett sånthär inlägg, men måste bara). Allting känns bara helt fel. Vad jag än gör. Allt, allt, allt.. Orkar knappt lyssna när någon pratar, sitter så djupt inne i min egen värld och bara funderar. Stänger av allt som kallas verkligehet och funderar på vart framtiden egentligen bär mig. För just nu känner jag bara att jag är på väg mot en framtid utan några större mål. Vet inte heller vad jag vill. Känns inte som att jag vet vad jag kämpar emot, och vill inte heller gå i någon annans fotspår bara sådär, och genom att gå i någon annans fotspår kommer du aldrig först.
Nu får det räcka.
hejrå
Kommentarer
Trackback
