lina bergeskans tano

Jag har länge övervägt om jag vill behålla denna blogg eller inte. Det känns som att alldeles för många ord är nedskrivna för att kunna arkivera den, så jag bestämde mig att den får hänga med ett tag till. Är faktiskt enormt underhållande att kunna gå tillbaka och läsa om tidigare bravader och utsvävningar man pysslat med senaste åren.

Jag vet inte riktigt var jag kommer skiva om, en jag kan väl förvarna er redan nu att den kommer nog förmodligen innehålla en hel del bandy som är större delen av min vardag just nu. Tänkte jag ska försöka skriva lite om varje match vi spelar.

Vi kan väl börja med första matchen i Damelit då vi mötte Söråker på bortaplan 6/12. 

Söråker-HT Dam

Till och börja med, om jag pratar för mig själv så är väl Söråker en av de svåraste bortamatcherna mentalt. Söråker är ett lag jag har spelat mot så länge jag kan minnas, från flickmatcherna i Kalix fram till idag så har vi alltid spelat i samma serie vilket har betytt ett flertal matcher varje säsong. Sen är det en svår match dels för att de har väldigt liten plan plus alla dessa minnen från uddamålsförluster då man snubblat på målsnöret mot just Söråker.

Nåja, till matchen. Matchinledningen var lite lam från båda lagen, varken vi eller Söråker bjöd upp till dans och jag upplevde att vi i HT inte riktigt var ”där”. Lite nonchalant och ofokuserat, vi fick inte till det överhuvudtaget. Domaren tar fem utvisningar inom loppet av 20 minuter, visserligen åt båda hållen men jag tycker ändå det blir lite tradigt då man börjar plocka utvisningar så tidigt och åt båda lagen. Vi hade nog en spelare på utvisningsbänken i stort sett hela första halvlek. Det känns som när det är lika mycket fula tacklingar och slag från bägge lagen så kan det vara bättre att släppa lite.

Söråker tar ledningen med 1-0 efter ca 15 minuter in i matchen och där någonstans fick vi väl ett litet ”Wake up call”, det var dags att börja ta det riktiga jobbet. Vi kommer in mer och mer i matchen, men drabbas då av ”yttre förhållanden” då flera par skridskor var tvungna att slipas om. Vet inte riktigt vad detta berodde på mer än att det bara var 20 cm is bakom sargerna vilket ledde till missöden då man hamnade utanför. Så under en kvart ungefär hade vi varken Riina eller Olga R på planen vilka är två av våra absolut vassaste spelare, detta är ju självklart något man märker av.

Efter en halvtimme spelad fick vi äntligen kontakt då Linda kunde sätta dit 1-1 målet efter Olga B snyggt tog ner en lyra som hon styrde vidare till Linda. Spelet väger fortfarande fram och tillbaka, Söråker har några farliga chanser men Tytti i målet räddar oss gång på gång.

Vi missar ett jätteläge då jag drog iväg en lyra långt ner ifrån egen planhalva som Sussu gör en alldeles utmärkt nedtagning på, kommer till avslut men träffar stolpen. Detta var just innan paus, hade varit skönt att gå in och vila med en ledning, men istället var det 1-1. I pausen var vi alla ganska ense om att vi hade gjort vår absolut sämsta halvlek denna säsong och att det var dags att gå ut och börja spela så fin bandy som vi vet att vi kan göra.

Vi gick ut i andra halvlek med fulltaligt lag och en bra inställning, men det dröjde inte länge innan vi drabbades av ytterligare en utvisning. Inte många minuter därefter gör Söråker 2-1 genom ett långt utkast från målvakten som gick direkt till forward.

De tjugo nästkommande minuterna känns lite dimmiga för mig när jag tänker tillbaka. Olga B åker på grovt matchstraff, Söråker får straff som vår underbara Tytti räddar, vi åker på ytterligare två utvisningar vilket ledde till att vi spelade med 7 spelare på planen. Vid de tillfället fick jag spela libero och jag måste säga att det är en ytterst konstig känsla att vara så få på planen, vi hade i stort sett bara en försvarslinje. Men jag tycker vi redde ut situationen bra, spelade taktiskt, lugnt och rullade bollen rätt fint på de spelarna vi hade på planen.

Matchstraffet som Olga åkte på vill jag nog egentligen inte uttala mig om. Domaren dömer som man säger men det var en rejäl krock då båda spelarna föll, det enda jag vill poängtera efter att ha läst diverse uttalanden är bara att INGEN i vårt lag har fått direktiv eller skulle medvetet gå ut för att skada en motståndare.

I sjuttionde minuten tog Anders taktiskt en time-out för att vi skulle få pusta ut en minut och gav oss direktiv att det var dags att plocka fram de individuella prestationerna och där bestämde vi alla tillsammans att nu jävlar skulle vi gå ut och vända/vinna matchen.

..och då hände det grejer! Bara någon minuter efter detta tog Olga R fart och satte dit 2-2, då fick vi verkligen känning och mersmak. Med tio minuter kvar och spela hade vi inslag djupt ner på egen planhalva, Linda visade sig helt perfekt i en lucka och jag drog iväg en långboll, som hon missade…. men från ingenstans kom Riina, dribblade två spelare och vi tog ledningen för första gången i matchen!

Vi kände att vi hade greppet, Söråker nyttjade sin time-out och fick ett farligt läge på volley som gick precis ovanför ribban. Vi kände att vi inte skulle tappa detta med bara några minuter kvar att spela. Olga R tog fart igen och kunde punktera matchen med en och en halv minut kvar att spela. 4-2. 

 

 

Såhär i efterhand så har man nästan förträngt matchen. Det var inte mycket som stämde i vårt spel under hela matchen så det man vill ta med sig från den matchen är väl egentligen bara att vi orkade, kämpade och visade en vilja att vinna. Jag har nog ingen riktigt förklaring på varför vi inte fick spelet och stämma, kan ha varit för att vi vann på hemmaplanen helgen innan med 8-2. Man går ju ändå aldrig ut med inställningen underskattning, men tillika så är det som att det kan ligga och gnaga någonstans i bakhuvudet. Söråker gör en betydligt bättre match än när vi mötte de på hemmaplan. Otroligt tråkigt med Olgas matchstraff, hon missar två matcher. Två matcher i en serie som spelas om tio matcher är ett ganska tufft beslut kan jag tycka.

Var väldigt skönt att rulla hem till norr med två poäng i bagaget i alla fall.

Tack för denna gång. Hoppas ni orkade läsa... ;-) 
Återkommer med en summering om AIK-matchen som spelades i söndags. 

Kunde inte förmå mig själv att somna inatt, var tvungen att läsa klart den. Och nu brinner jag inombords. Låg och funderade om jag visste någon som hade läst den som jag kunde ringa och diskutera med. Men hallå Lina 03.20 en onsdagsnatt. Du har precis läst ut en bok.

Mållös, förbannad, tagen - kan inte sätta ord på vad jag tyckte om den. Den hade ett budskap, tror att det är just det som gör mig så himla arg/irriterad/frustrerad. Åh. Snälla hör av er när ni läst den, annars kommer jag spoila nånting här så nånannan blir förbannad på mig istället.

Nu är jag så uppe i varv så jag vet inte vad jag skriver. Förbannat, klockan ringer på 3h. Suck.

Återkommer om detta, lovar.

Jävla skitbok.

-