People might call it crazy, but I call it love

Vet inte riktigt vars jag ska börja. Valborgs var väl ändå ganska trevligt. Var här hemma och bastade, fixade oss iordning osv. Sen for vi till Patte, var där en stund, sen traskade vi in till stan. Fytusan vad jag fick skratta. Efter det for jag hem med Nille och Elin kom också hit en sväng. På fredagen hände det absolut ingenting, vi somnade typ klockan tolv. Och lördagen behöver vi inte ens prata om.



Ain’t nothin’ wrong.
I’m just out here on the edge riskin’ the fall.
So don’t ask me why,
It’s a fool who thinks that love makes sense at all.
Cause I ain’t gon’ try to escape his sweet prison.
So don’t even think that I might need rescuing.

Is this how it feels?
Am I losing my mind?
Cause everyone keeps tryin’ to save me.
I’m head over heels,
I can’t get enough.
And I know people might call it crazy,
But I call it love (love, love, love)
I call it Love, I call it love, oh oh…


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0