♥ - när du träffat botten, kom ihåg mig då
Dags att rensa huvudet! Efter skolan har jag inte satt foten utanför mitt rum. Eller har just kommit in, har varit ute på promenad med Totti, en lille bara. Jag har inte ens ätit middag idag. En sån dag är det idag. Så värdelös på alla sätt och vis så att jag önskar att jag inte ägt en mobiltelefon, önskar att jag haft nått eget ställe och vara på och bara vara för mig själv. Helt för mig själv. För tillfället vill jag inte ha med någon och göra. Men dra ett smile över det hela och lite smink. Visst det löser sig! YEAH RIGHT - keep on dreaming.
Nej. Jag vill inte prata med dig. Jag vill inte berätta för dig. För du kommer komma med samma råd som precis varenda liten själ kommer med. Jag vill inte, du måste förstå det. Du finns alltid där för mig i alla lägen, jag vet. Men nu vill jag inte. Jag vet att jag inte har blivit den du ville att jag skulle bli. Du hade förmodligen inte tänkt att jag skulle bli så här. Men ingenting är ditt fel. Det är jag som har gjort den jag har blivit den, visst med eran hjälp på traven. Men nu är det så här det är. Jag försöker inte fly mina problem. Tar man inte itu med dom löser dom sig aldrig. Och försöker så gott jag kan. Jag gör mitt bästa och hoppas att allting ska lösa sig. Nej, man mår inte särskillt bra vid lägen som dessa. Men det är bara att försöka att hålla huvudet högt och hålla sig ovanför vattenytan. Hålla fast vid de små glimtarna som håller en levande. What to do liksom? Jag försöker mitt yttersta. Vad mer kan jag göra?
Det är nog ingen som riktigt har förstått hur djupt inom mig det här sitter. Men det orkar jag inte ens prata om. Orkar ingenting nu för tiden. Bandyn är slut och allting känns piss för tillfället. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag kan åka till Uppsala i helgen. Krysset annars. Och jag hoppas att du känner dig jävligt stolt för vad du har gjort! Men som ljuset i mörkret säger jag GRATTIS till p19 grabbarna som tog hem semifinalen idag.
Och idag ägnar vi en tanke åt Jesper Öhman som igår avled under en fotbollsmatch efter han fick en boll i bröstet. Sveriges duktigaste P15 spelare i bandylandslaget. Vila i frid!
tack för mig.
Nej. Jag vill inte prata med dig. Jag vill inte berätta för dig. För du kommer komma med samma råd som precis varenda liten själ kommer med. Jag vill inte, du måste förstå det. Du finns alltid där för mig i alla lägen, jag vet. Men nu vill jag inte. Jag vet att jag inte har blivit den du ville att jag skulle bli. Du hade förmodligen inte tänkt att jag skulle bli så här. Men ingenting är ditt fel. Det är jag som har gjort den jag har blivit den, visst med eran hjälp på traven. Men nu är det så här det är. Jag försöker inte fly mina problem. Tar man inte itu med dom löser dom sig aldrig. Och försöker så gott jag kan. Jag gör mitt bästa och hoppas att allting ska lösa sig. Nej, man mår inte särskillt bra vid lägen som dessa. Men det är bara att försöka att hålla huvudet högt och hålla sig ovanför vattenytan. Hålla fast vid de små glimtarna som håller en levande. What to do liksom? Jag försöker mitt yttersta. Vad mer kan jag göra?
Det är nog ingen som riktigt har förstått hur djupt inom mig det här sitter. Men det orkar jag inte ens prata om. Orkar ingenting nu för tiden. Bandyn är slut och allting känns piss för tillfället. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag kan åka till Uppsala i helgen. Krysset annars. Och jag hoppas att du känner dig jävligt stolt för vad du har gjort! Men som ljuset i mörkret säger jag GRATTIS till p19 grabbarna som tog hem semifinalen idag.
Och idag ägnar vi en tanke åt Jesper Öhman som igår avled under en fotbollsmatch efter han fick en boll i bröstet. Sveriges duktigaste P15 spelare i bandylandslaget. Vila i frid!
tack för mig.
Kommentarer
Trackback
