♥ Summertimes
Nu började alla skriva/prata om sommaren! Så då passar jag på att också göra det. Jag tyckte att det var en underbar sommar, på sätt och vis. Som till största delen spenderades tillsammans med Ida och mitt underbara fotbollslag (som nu tyvärr har gått i graven..) Men kul har vi haft. Väldigt lite sol och bad, men underbara kvällar och LK inte att förglömma. Alkohol intagande och annat tjafs. Och den låt som alltid kommer att påminna mig och sommaren;
Längtar till nästa sommar! I förhoppning att den kommer bli ännu bättre :)
Hittade ett inlägg som jag skrev i somras. Men ides aldrig publicera det. Det bara vrider sig i magen när jag läser det här. Fy vad dåligt jag har mått! Men är otroligt glad att allting har vänt och det är bra nu iaf! ;
"Jag måste få skriva. För jag vet inte hur jag ska få ut dethär annars. Känns som att mina närmsta inte orkar lyssna. Vart är världen på väg egentligen? Alla är så sjukt fixerade i sig själv så att man glömmer att det finns en omvärld att bry sig om. Man struntar i sina vänner och så fort man ens tänker tanken på att säga något om sig själv, såsom "jag har så ont i huvudet" kontrar den andra med "jag hade jävligt ont i huvudet igår". Man SKITER totalt i om den andra är dödsjuk och man tänker inte tanken på att fråga om personen i fråga vill ha en huvudvärkstablett. Jag blir så trött. Men vad jag menar med dethär är inte att jag inte gör så. Visst kan jag också göra fel, men jag försöker iaf! Jag vill visa mina vänner att jag bryr mig, att jag finns här för dem "no matter what". Jag önskar bara att jag kunde få lite respons på det.
Mitt hjärta gör så ont. Det värker, känns som att någon tagit en kniv och huggt sönder mig. Känner mig så otroligt tom. Hur jag bara låtit er leka med mig. Med mina känslor, med mitt hjärta, med min själ. Jag mår så dåligt över dethär, ni förstår inte hur mycket ni har sårat mig. Det är första gången jag nämner dethär, någonsin. Har aldrig dragit upp dethär och pratat med dethär om nån. För samtidigt som det gör så ont, så skäms jag över att låtit er behandla mig som ni gjorde. Visst, ni har satt bra spår i mitt liv också. Jag har haft några av mitt livs roligaste stunder med er. Men hur ni har mage att göra som ni gör. Hur känns det för er när ni kryper ner under täcket på kvällen? Hur cirkulerar era tankar? Är ni stolta över er själva? För mig är det raka motsatsen. Jag känner mig så liten, så rädd, så dålig, men mest av allt otillräcklig. Jag önskar att ni nångång fick känna på samma jävla skit, som varenda tjej nångång får genomlida p.g.a att ni inte kan uppföra er som folk. Förklara för mig. Hur tänkte du? Du ringde till mig och berättade hur mycket du tyckte om mig. Hur mycket du ville ha mig osv. Hur fan tror du att det känns? Att sen bara bli dissad utan att veta varför.. Du har inga känslor. Och att du ens försöker prata och smöra in dig hos mig igen. Det tycker jag är värst, du har satt så djupa spår i mitt hjärta. Du har förstört mig ända från grunden, du har nollat mig, är du nöjd nu? Du har förstört mig, jag har haft så svårt att släppa in någon person nära inpå mig sen detdär hände. Och när jag väl gjorde det, så gjorde jag fel val igen. Förstår du hur rädd jag är, hur ont det gör att se dig? Smärtan innuti mig som jag bär på hela tiden. Du har gjort mig till en rädd ensamvarg med ett stort hål innuti mig."
Usch, men nu har jag glömt det och bryr mig inte alls om det! Jobbigt bara att det fick förstöra en del av min sommar. However! Nu ska jag basta, sen ut och ge Jonatan min vän en skiva. Sen sängen! Match imorgon, 12.00 i Karlsborg, be there!
Puss och hej
Längtar till nästa sommar! I förhoppning att den kommer bli ännu bättre :)
Hittade ett inlägg som jag skrev i somras. Men ides aldrig publicera det. Det bara vrider sig i magen när jag läser det här. Fy vad dåligt jag har mått! Men är otroligt glad att allting har vänt och det är bra nu iaf! ;
"Jag måste få skriva. För jag vet inte hur jag ska få ut dethär annars. Känns som att mina närmsta inte orkar lyssna. Vart är världen på väg egentligen? Alla är så sjukt fixerade i sig själv så att man glömmer att det finns en omvärld att bry sig om. Man struntar i sina vänner och så fort man ens tänker tanken på att säga något om sig själv, såsom "jag har så ont i huvudet" kontrar den andra med "jag hade jävligt ont i huvudet igår". Man SKITER totalt i om den andra är dödsjuk och man tänker inte tanken på att fråga om personen i fråga vill ha en huvudvärkstablett. Jag blir så trött. Men vad jag menar med dethär är inte att jag inte gör så. Visst kan jag också göra fel, men jag försöker iaf! Jag vill visa mina vänner att jag bryr mig, att jag finns här för dem "no matter what". Jag önskar bara att jag kunde få lite respons på det.
Mitt hjärta gör så ont. Det värker, känns som att någon tagit en kniv och huggt sönder mig. Känner mig så otroligt tom. Hur jag bara låtit er leka med mig. Med mina känslor, med mitt hjärta, med min själ. Jag mår så dåligt över dethär, ni förstår inte hur mycket ni har sårat mig. Det är första gången jag nämner dethär, någonsin. Har aldrig dragit upp dethär och pratat med dethär om nån. För samtidigt som det gör så ont, så skäms jag över att låtit er behandla mig som ni gjorde. Visst, ni har satt bra spår i mitt liv också. Jag har haft några av mitt livs roligaste stunder med er. Men hur ni har mage att göra som ni gör. Hur känns det för er när ni kryper ner under täcket på kvällen? Hur cirkulerar era tankar? Är ni stolta över er själva? För mig är det raka motsatsen. Jag känner mig så liten, så rädd, så dålig, men mest av allt otillräcklig. Jag önskar att ni nångång fick känna på samma jävla skit, som varenda tjej nångång får genomlida p.g.a att ni inte kan uppföra er som folk. Förklara för mig. Hur tänkte du? Du ringde till mig och berättade hur mycket du tyckte om mig. Hur mycket du ville ha mig osv. Hur fan tror du att det känns? Att sen bara bli dissad utan att veta varför.. Du har inga känslor. Och att du ens försöker prata och smöra in dig hos mig igen. Det tycker jag är värst, du har satt så djupa spår i mitt hjärta. Du har förstört mig ända från grunden, du har nollat mig, är du nöjd nu? Du har förstört mig, jag har haft så svårt att släppa in någon person nära inpå mig sen detdär hände. Och när jag väl gjorde det, så gjorde jag fel val igen. Förstår du hur rädd jag är, hur ont det gör att se dig? Smärtan innuti mig som jag bär på hela tiden. Du har gjort mig till en rädd ensamvarg med ett stort hål innuti mig."
Usch, men nu har jag glömt det och bryr mig inte alls om det! Jobbigt bara att det fick förstöra en del av min sommar. However! Nu ska jag basta, sen ut och ge Jonatan min vän en skiva. Sen sängen! Match imorgon, 12.00 i Karlsborg, be there!
Puss och hej
Kommentarer
Trackback
