lina bergeskans tano

Jag bli så arg. Arg på mig själv. Har suttit och tänkt på dagens match i flera timmar nu. Förlust med 4-3. Men det spelglar väl matchbilden på ett bra sätt tycker jag, även om det känns surt att förlora. Men jag blir så trött på mig själv. Jag spelade så värdelöst så det finns inte. Och det är alltid jag som ska vara dendär "allroundspelaren", om nån blir skadad, utvisad, ja vad som än händer. Det är alltid jag som får byta position. Det gör mig så irriterad. Under dagens 90 minuter hann jag spela på 4 positioner. Jag får aldrig chansen att visa vad jag verkligen kan. För jag känner mig verkligen inte trygg när man får hålla på och byta positioner sådär hela tiden. Och jag är bara en såndär som ingen lägger märke till, bara finns där. Aldrig har jag nånsin fått nått jävla plus i kanten eller beröm. Visst får jag cred av mamma, syskon osv. Men de är liksom självklart. Men tillslut orkar man inte lyssna nåmer, det är liksom så uttjatat och man tar liksom inte åt det. Inte ens min jävla pappa lyckades klämma ut "bra spelat" idag. Fan också, nu äre krysset på allt om det ska bli något. Nu är jag så jävla less att bara vara "hon som spelar på kanten", "hon dendära" ja ni fattar poängen. Och jag menar inte att ni ska berömma mig mer bara för dethär. Nu äre hårdträning som gäller, för jag vägrar att bara vara den jag egentligen inte är. Usch.

Nu ska jag typ sova. Krysset ja bra heeeej